Den lilla flickan med flätorna hängande ner för kinderna satt åter med huvudet begravt i händerna.Hon var så trött och hon hörde genom den stängda dörren hårda och skrikiga röster.
Hon visste och hörde inte vad de pratade om även om orden var höga men dörren tog fatt i orden och förvred dom.Som om dörren var en klibbig massa av tjära.
Hon hörde en kvinnoröst som med igenhållna tårar darrade högt och en viss förtvivlan i den kunde hon känna av.
Allt den lilla flickan med flätorna kunde göra var att gömma huvudet i sina armar.
Hennes syster låg i hennes knä,stilla och med stora tårar tunga som cement rullande ner för hennes kinder.Krampaktigt höll hon i systerns tröja som för att binda sig fast i den enda trygghet hon hade,en livboj.
Hon låg stilla med ögonen slutna i sin systers famn,skakade som en skadeskjuten fågel.
Flickan med fläterna som gömt sitt ansikte i händerna,tittade stilla på sin syster,en vrede spred sig inom henne som en monster.Hon ville ju försvara och ta bort det onda som gjorde henne och hennes syster så illa.
Men hon visste av erfarenhet att nu kunde hon inget göra alls.
Bråket skulle lugna ner sig efter ett tag.
De hade hänt så många gånger innan.Men det gjorde ju inte mindre ont i henne,nä snarare tvärt om för hon hade sitt monster i sin kropp som växte varje gång.Åhå vad hon hade detta klibbiga,hemska som hände.
Samma sak varenda helg.Hon visste redan på fredagen vad som skulle hände.När folket kom och stojet började.Hur kul det var först med de andra barnen som kom med gästerna.Hur de lekt i trädgården och busade,ja fredagen var bäst tänkte hon i sitt lilla trötta huvud.För då hade detta inte hänt.Då var de inte ensamma men nu var det söndag och då när gästerna hade gått och systern och hon hade plockat spyor,flaskor,burkar överallt.Ja tom skiten i trädgården för att folk inte klarade av att besöka toa.
Ibland hittade de pengar hon och hennes syster och det tyckte de var kul,och de gick och pantade flaskor och fick ihop en rejäl slant som de kunde spara på för de rumlade aldrig upp pengarna direkt.
Hon strök handen över sin systers huvud och den lilla slog upp sina tårfyllda ögon och mötte hennes.Hon såg rädd ut och flickan med flätorna log ett litet leende och kramade om henne.
Vredens monster växte sig starkare inom henne men hon förstod att det var bäst att tygla den för hon mindes allt för väl sist när monstret tog över hennes kropp.När hon skriande for ut för att hindra och stoppa oljudet.Det sved fortfarande av minnet av de slag hon fick och mindes hur det susade i huvudet efter slagen hon fick.
Hon kunde inte heller hindra den storvuxna mannen att slå hennes syster och kasta runt henne som en liten boll.Hon mindes hennes förtvivlan när systern slog huvudet och blodet började rinna i hennes panna men hon kunde inte ta sig dit för hon var alldeles yr och det var något klibbigt i hennes ögon då som gjorde det svårt att se.Hennes händer var krökta som krokar och hela kroppen gjorde ont,ja så ont att hon inte klarade av att röra sig.Låg bara förtvivlat i en hög på golvet.
Stressen och slagen gjorde hennes sjuka kropp värre,och hon sjönk ner i ett svart hål som hotade svälja henne hel.
Efter det var den stor mannen så snäll och berättade vad som hade hänt för alla hur hon hade trillat i trappan när hon lekte med sin syster och hur hon i fallet hade dragit med sin syster så därför hade de skadat sig så illa.De fick nya saker oxå,var sin ny docka som mannen visade hur och vad som kunde hända om de berättade hur det egentligen hade hänt den kvällen då de hamnade båda två på sjukhuset.
Nä det mindes hon allt för väl så hon kedjade fast det otäcka monstret för det var ju dennes fel att det blev så illa sist.Hon ville aldrig mer se sin syster så skadad och hon smekte ömt sin systers panna.Flyttade den gipsade armen som börjat skava i hennes knä.
Nu hörde hon hur orden blev tystare och tystare,och hon log tacksamt mot sin syster.Viskade till henne att snart är det över och vi kan sova ett par timmar innan skolan börjar.
Tröttheten slog på med förnyad kraft och smärtan i kroppen pinade henne så,fast hon log ändå för hon tänkt att nu visste hon i af att det var verkligheten hon var i.Hon log för att smärtan fick henne att känna sig levande iaf.Fast egentligen ville hon gråta och tillåta sig ha lite självömkan.Hennes kropp kändes gammal och som den stora otäcka mannen oxå hade upptäckt så var den på väg att blomma ut.Hon hade redan vart tvungen att köpa behå men hon försökte gömma sig och de kullarna hon hade i stora skjortor och tröjor.
Men han hade sett det när hon duschade,för mannen proppsade på att tvätta hennes långa hår trots att hon var 9 år.Då brukade han kommentera hennes bröst och leka med svampen på dom. Ibland struntade han i svampen och han tvagade hela henne med tvål,först varsam sedan hårdhänt med en tung andhämtning som blev tyngre ju längre han höll på .Hon såg med avsmak på honom hur hans otäcka bihang växte och när han tog fram den och rörde på ormen fram och tillbaka medans han tog på henne med en glansig blick som slukade hennes kropp.Hon ville inte duscha för nu den sista tiden hade han tom börjat gnida den otäcka ormen mot hennes kropp och ta henne mellan benen.
Sist försökte han stoppa in fingrarna i henne men då kom systern in och räddade henne helt omedvetet.Men han fortsatte att gnida den otäcka,styva ormen mot hennes kropp som tillslut kräktes ut en otäck och klibbig massa.
Hon ville absolut inte duscha hemma och hon hittade på en massa ursäkter att ha duschat efter gympan och att de hade badat i kompisens pool och duschat där.Men hon visste att det var oundvikligt,hon kunde inte komma undan hur länge som helst.
Nu hade hon iaf en plan för hon hade pratat med farmorn om att få vara där i ett par veckor under sommaren.Både hon och hennes syster.Först hade mannen blivit arg men sedan så gett efter för han hade respekt för sin mor.
Om två dagar skulle de dit och hon trodde att hon skulle klara sig ifrån att duscha då.
Plötsligt slets dörren upp och den stora mannen klev in.
Stod över dem där de satt i sängen.
Upp med dig skrek mannen,du får hjälpa din mor.Den lilla sög sig fast i tröjan,skakande av skräck.Med lite finess lyckades flickan med flätorna baxa sig ner från sängen utan att behöva släppa sin syster.
Synen som mötte henne var hemsk.I ett av av glas satt en kvinna i hopsjunken med armarna om sig.Ihopkurande satt kvinnan och grät stilla,i ljusets sken var det nästan en vacker syn för kvinnan glittrade av små glasbitar men det enda som förtog det vackra sceneriet var blod dropparna som glittrade lite överallt.Hon hämtade skyffel och började metodiskt sopa sig fram till kvinnan med fortfarande den lilla hängande i tröjan.
Hon nådde fram tillslut och då möttes hennes öron av ljudet av dörren som slog igen.Mannen försvann ut i natten och flickan med flätorna drog en lättnads suck
.Sträckte fram sin hand och smekte den ihopkurade kvinnans kind,som tittade upp och log emot henne med tårarna droppande ner för kinderna.
-Mamma,gå och duscha nu så städar jag.Han har gått och kommer nog inte förränn senare så passa på nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

gårkväll hände det mycket på netlog.tänk att vuxna människor kan hålla på så som de gör.Mobbning och allt som förekommer,personangrepp och diskriminering.Hatfulla ord haglade i hojten och vi andra satt stilla och såg på kaoset.Följden av det hela blv...

        Ge igen, såra, låta den känna som jag, öga för öga….Aldrig kommer jag förstå meningen med det. Vad är det som driver människor att hämnas, var i ligger njutningen? Jag tänker som så att om någon sårar mig, medvetet eller omedvetet var...